Gifven i Helsingfors, den 7 Juni 1895.
________________
Wi NIKOLAI den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc., etc., etc. Göre veterligt: På af kyrkomötet för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i underdånighet gjord framställning angående ändrad lydelse af särskilda paragrafer i gällande kyrkolag för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och sedan Finlands Ständer uti underdånigt svar å till dem aflåten nådig proposition i ämnet godkänt kyrkomötets förslag beträffande §§ 106, 125, 166, 196, 198, 205, 207, 216, 232, 242, 243, 450 och 456 i nämnda kyrkolag, vele WI, i enlighet härmed, i nåder förordna att dessa paragrafer skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 106.
Prestembetet tillkommer att den offentliga gudstjensten, de heliga sakramenterna och andra kyrkliga handlingar, som i kap. VI, VII, IX—XI nämnde äro, förvalta. Ej må någon hvad sålunda prestembetet tillhörer utöfva, utan han, på sätt här nedan säges, till embetet blifvit skicklig befunnen och invigd; men i nödfall gälle hvad derom, efter hvarje saks beskaffenhet, stadgadt är. Åt välkände och kristligt sinnade personer må dock biskopen och domkapitlet, efter foregången pröfning, lemna tillåtelse tillsvidare att predika och att i kristendomsundervisningen i församlingen deltaga. Åt studerande, som sig till predikoembetet bereda, kunna och kyrkoherdarne i församlingarna sådan tillåtelse meddela.
§ 125.
Vägrar prest utan laga förfall eller skäl, i den församling der han tjenstgörande är, sitt embetes tjenst, då han om döpelse, den heliga nattvardens meddelande, sjukbesök eller annan presterlig förrättning af medlem i församlingen eller någon der vistande medlem af annan församling anmodas, eller försummar han utan laga förfall gudstjensts hållande å sön- eller helgedag; straffes med suspension från tre månader till ett år efter omständigheterna.
Viger prest innan lysning i behörig ordning skett, eller dem, som ej få ingå äktenskap med hvarandra, eller utfärdar han intyg om hinderlöshet till vigsel, der hinder förefinnas, och skedde det med uppsåt; miste embetet. Var det af oaktsamhet eller vårdslöshet, eller förekomma eljest förmildrande omständigheter; straffes med suspension från tre månader till ett år.
Tager eller betingar prest sig muta för att i embetet orätt främja, varde afsatt. Betingar han sig eljest för sin embetsåtgärd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är, straffes med suspension från en till sex månader.
§ 166.
När ordinarie presttjenst i församlingarna ledig är, skall domkapitlet, efter derom erhållen underrättelse, genom anslag och tre gånger införd kungörelse i Finlands Allmänna tidningar ledigheten tillkännagifva och en tid af sextio dagar, räknade från och med den dag beslutet om kungörelsen fattades, förelägga, inom hvilken hugade sökande må sig i domkapitlet innan klockan tolf på dagen skriftligen anmäla och de bevis och handlingar förete, på hvilka de sin behörighet till förslags erhållande grunda vilja. Den, som denna tid försummar, vare sin talan den gången förlustig.
§ 196.
Val skall, der flere än en äro till tjensten föreslagne, efter vallängd ske. Vallängden skall af särskildt för detta ändamål på kyrkostämma utsedde fullmäktige uppgöras. Den skall upptaga alla de lägenheter och af annans försvar icke beroende hushåll i församlingen, af hvilka prestaflöningen utgöres; det belopp, hvarmed hvarje lägenhet eller hushåll i nämnda aflöning deltager, och särskild kolumn för en hvar af de föreslagne och de röster honom tillfalla.
§ 198.
På den dag sista profpredikan hålles, låte den kyrkoherdetjensten förestår från predikstolen i alla till församlingen hörande kyrkor, der gudstjenst då anställes, kungöra att vederbörligen utsedd förrättningsman nästpåföljande söndag sig infinna skall, för att, biträdd af en för protokollet utsedd notarie, uti moderkyrkan, eller, då stads- och landsförsamlingar förenade äro, uti den kyrka, der i sådan händelse val anställas skall, bereda det förestående valet och inhemta församlingens utlåtande huruvida hon eger att anföra något, som hinder deremot lägga kunde, såsom ock att, der sådana sig ej förete och flere, än en, äro å förslaget uppförde, vallängden uppläsa och granska.
§ 205.
På frågodagen ege församlingen, om hon det önskar, fjerde profpredikant begära; uppgifve ock då den prestman hon vill hafva dertill utsedd. Har sådan begäran blifvit framstäld, skall genom upprop enligt röstlängden för kyrkostämma utrönas, i hvad mon densamma af församlingen understödes. Afgifves dervid för den framstälda begäran minst en femtedel af hela församlingens röstetal och yppas ej skiljaktighet, eller hafva så många af församlingens medlemmar sig om viss man förenat, att deras sammanlagda röster utgöra hälften eller derutöfver af hela församlingens röstetal, skall förrättningen upphöra och protokollet, sedan det uppläst och godkändt blifvit, insändas till domkapitlet, som med ärendet eger förfara såsom i § 241 säges.
§ 207.
Förekomma ej å frågodag mot anställande af val sådana hinder, som nu nämnda blifvit, och är endast en till tjensten föreslagen, gifve valförrättaren församlingen tillkänna, att denne såsom vald anses, samt meddele anvisning till besvärs anförande såsom i § 232 säges. Sedan det vid förrättningen förda protokoll blifvit till godkännande uppläst samt af valförrätfaren, valnotarien och två bland församlingens medlemmar underskrifvits, skall valförrättaren insända detsamma till domkapitlet och öfverlemna en afskrift deraf till den, som pastoralvården omhänderhar, för att församlingen tillhandahållas så länge besvärstiden varar.
Men äro flere än en å förslaget uppförde, skola de §§ af detta kapitel, som om rösträttighet och valdag handla, eller från och med § 196 till och med § 230, uppläsas, och derefter vallängden till granskning företagas, med erinran till församlingen att alla de ändringar, till hvilka skäl finnas, då anmälas böra.
§ 216.
Då förrättning å frågodag, på sätt i nästföregående § säges, är ändad, gifve valförrättaren församlingen ytterst tillkänna: att val den fjortonde dagen efter frågodagen anställas skall, och att den, som med frågodags-förrättningen är missnöjd, eger besvär deröfver anföra efter det valet försiggått, i den ordning § 232 föreskrifver. Låte ock valförrättaren, nästpåföljande söndag, valet åter utlysa uti alla de kyrkor, der prof och frågodag kungöras bordt; och skall prest, som kungörelsen uppläst, derå teckna dagen då det skett.
§ 232.
Profpredikant eller röstegare, som åt förrättning på frågo- eller valdag ej nöjes, må besvär deröfver inlemna till vederbörande domkapitel inom klockan tolf å trettionde dagen näst efter valdagen eller, der valförrättningen jemlikt § 207 redan å frågodagen afslutats, näst efter sagde dag, och uppgifve dervid noggrant såväl de omständigheter, mot hvilka han tror sig ega skäl att klaga, ehvad de angå medsökande, profpredikant eller valförrättare, eller sjelfva förrättningen, eller annan förment olaglighet, som ock de vittnen eller bevis, på hvilka kan sin klagan stödjer. Lag samma vare, der han öfver röstvärfning eller olaga lönebeting klaga vill. Ej må afseende fästas på besvär, som af andra än röstegare eller profpredikant anföras, eller på sådana eller de delar af dem, hvilka ej innehålla bestämd uppgift af de omständigheter, som nu sagde äro. Finner valförrättaren sjelf någon olaglighet hafva egt rum, som på sakens utgång kan verka; gifve det domkapitlet tillkänna, antingen då han valhandlingarne insänder, eller sednast innan besvärstiden tilländagår.
§ 242.
Har val försiggått och laga kraft vunnit, och har någon af de föreslagne dervid tre fjerdedelar eller derutöfver af de vid valet afgifna rösterna erhållit, eller har, der endast en varit å förslaget uppförd, denne blifvit för vald förklarad och laga stånd derå kommit; utfärde domkapitlet för honom fullmakt å tjensten, derest utnämningsrätten tillhör domkapitlet. Är denna rätt Kejsaren förbehållen, förfare domkapitlet såsom för sådant fall i § 243 föreskrifves.
§ 243.
Hafva vid valet rösterna blifvit så delade att ingen af de föreslagne den i § 242 nämnda röstpluralitet erhållit, skall i afseende å tjenstens besättande följande ordning iakttagas. Hörer lägenheten till antalet af dem, till hvilka domkapitlet utnämningsrätt eger, och har på församlingens begäran fjerde profpredikant blifvit på förslaget uppförd, utfärde domkapitlet fullmakt å tjensten åt den bland de öfrige föreslagne, hvilken vid valet det högsta antalet röster erhållit; men der fjerde profpredikant icke begärd eller beviljad blifvit, erhålle den fullmakt å tjensten, som vid valet de flesta rösterna erhållit. Hörer lägenheten till antalet af dem, till hvilka utnämningen är Kejsaren förbehållen; insände domkapitlet, ehvad fjerde profpredikant varit på förslaget uppförd eller icke, berättelse om utgången af valet och hvad dervid förekommit, med uppgift å det röstetal, en hvar af de föreslagne tillfallit; bilägge ock valhandlingarne och det vid förslagets uppgörande förda protokoll jemte de ansökningar med åtföljande bilagor, som de på förslaget uppförde inlemnat, samt anmäle tillika huruvida någon ändring af förslaget i grund af besvär egt rum; hvarefter på Kejsaren ankommer att någon af de föreslagne till den lediga tjensten utnämna.
§ 450.
Till allmänt kyrkomöte sammanträde ombud för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland hvart femte år. I Januari månad af det femte året efter senaste mötet hemställe erkebiskopen hos regeringen om ort och dag för kyrkomötes hållande.
Finnes utomordentlig anledning påkalla, att kyrkomöte hålles tidigare, än ofvan sagdt är, eger regeringen på hemställan af domkapitlet härom bestämma.
§ 456.
Vid öfverläggningarna under mötet skall hvar och en ordet få i den ordning, han hos ordföranden sin önskan att tala anmält.
Blir omröstning för beslut nödig, skall den, sedan omröstningsfråga uppstäld blifvit, med slutna sedlar anställas.
Om ärendet angår kyrkolag eller sådana kyrkliga böcker, som i nästföregående paragraf omförmälas, och genom omröstningen skall, så vidt på kyrkomötet ankommer, slutligen afgöras mellan bibehållande af hvad förut gäller och ändring deraf, skola minst tre fjerdedelar af de afgifna rösterna hafva utfallit för ändringen, för att densamma skäll anses vara beslutad.
Men vid hvarje annan omröstning, vare sig att den angår vidtagande af förberedande åtgärd i ärende af ofvan nämnd beskaffenhet, eller valet mellan olika ändringsförslag för uppställandet af den slutliga omröstningsfrågan i sådant ärende, eller annan vid kyrkomöte förekommande fråga, bestämmes beslutet genom enkel röstöfvervigt. I sådana fall skall före rösternas uppräknande en af röstsedlarna uttagas och förseglad afläggas; befinnes, vid de öfrigas uppsummerande, rösterna lika delade, må denna sedel öppnas och gifva utslaget; är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 7 Juni 1895.
Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland:
|
H. MOLANDER. G. von TROIL. J. G. SOHLMAN. | AUGUST NYBERGH. K. F. IGNATIUS. |
S. Aejmelæus.