Enär musiken och texten till en operett var för sig utgjorde ett självständigt verk och det icke visats, att textförfattaren, för vars vidkommande upphovsmannarätten fortfarande var gällande, skulle bidragit till skapandet av musiken på sådant sätt, att han gemensamt med kompositören vore att anse såsom upphovsman till musikverket, bifölls rättsinnehavarenes anspråk på ersättning för framförandet av operetten endast, såvitt angick texten, men förkastades i övrigt, då skyddstiden beträffande musiken redan utgått. (15 § lagen om upphovsmannarätt.)

Tekijänoikeus — tekijänoikeuden kohde — yhteenliitetyn teoksen suoja-aika

Koska operetin sävellys ja teksti olivat kumpikin kohdaltaan itsenäinen teos eikä ollut näytetty, että tekstin tekijä, jonka osalta tekijänoikeudellinen suoja edelleen oli voimassa, olisi osallistunut sävellyksen luomiseen sillä tavoin, että häntä olisi pidettävä senkin tekijänä yhdessä säveltäjän kanssa, hyväksyttiin oikeudenomistajain vaatimus korvaukseen operetin esittämisestä vain tekstin osalta, mutta hylättiin sävellyksen kohdalta, kun suoja-aika sen suhteen jo oli päättynyt.

  Efter operasångaren Alfons Almi ågången stämning hade Teaterförlag Arvid Englind A.B. vid Helsingfors RR anfört, att Almi i Finland under turnéer i landsorten med särskilda artister framfört, sommaren 1949 operetten Zigenarbaronen och sommaren 1951 operetten Wienerblod, till vilka musiken komponerats av Johann Strauss medan texten till den förstnämnda operetten författats av Ignacz Schnitzer samt till Wienerblod av Leo Stein och Victor Leon. Enär nämnda operetter skapats efter ett så nära samarbete mellan kompositör och textförfattare, att dessas bidrag icke kunde särskiljas, och upphovsmannarätten alltså tillkommit, till Zigenarbaronen Strauss och Schnitzer samt till Wienerblod Strauss, Stein och Leon gemensamt, och sagda rätt i vartdera fallet, då 50 år icke förflutit från den senast avlidna upphovsmannens död, ännu vore gällande och befogenheten att uppföra operetterna i Finland överlåtits till bolaget, men Almi, som vid sina turnéer haft av dem en bruttoinkomst om, för Zigenarbaronens vidkommande 3 345 825 och beträffande Wienerblod 4 931 325 mark eller tillsammans 8 277 150 mark, vägrat att till bolaget erlägga den upphovsmännens rättsinnehavare förbehållna ersättningen om 8 procent av bruttointäkterna ävensom bolaget tillkommande gottgörelse om 7 000 mark för vardera operetten, förutom av Almi för turnén år 1949 erlagda 47 000 mark, hade bolaget yrkat Almis förpliktande att till bolaget utgiva för uppförandet av Zigenarbaronen 220 666 mark och för uppförandet av Wienerblod 394 506 mark jämte ränta. Sedan Alfons Almi motsagt käromålet, förklarade RR, varest parterna anhållit om ersättning för sina rättegångskostnader, medelst u. 27/4 1953 utrett, att Almi på i käromålet anförda tid och sätt och med däri nämnda bruttoinkomster låtit uppföra operetterna Zigenarbaronen och Wienerblod, vilkas kompositör Johann Strauss avlidit år 1899 samt textförfattare Ignacz Schnitzer och Leo Stein år 1921 och Victor Leon år 1940, ävensom att Almi till Teaterförlag Arvid Englind A.B., som tillkom rätten att låta uppföra nämnda operetter i Finland, i ersättning för framförandet av desamma utgivit, före uttagandet av stämning i målet 47 000 mark och under pågående rättegång, 21/3 1953, 118 543 mark eller inalles 165 543 mark samt dessutom 3 037 mark utgörande 5 procents ränta å nämnda 118 543 mark för tiden från stämningsdagen 18/9 1952 till betalningsdagen. I anseende därtill och då ifrågavarande operetter voro sammanställda av musik och skrift, vilkas upphovsmän jämlikt stadgandet i 15 § lagen 3/6 1927 om upphovsmannarätt till alster av andlig verksamhet bibehöllos, komposittören vid sin och textförfattaren vid sin upphovsmannarätt, och denna i Österrike, där operetterna först utgivits, till och med år 1936 gällt under en tid av 30 år och sedan år 1937 gällde 50 år från upphovsmannens död, samt vid sådant förhållande upphovsmannarätten till det musikaliska verket i sagda operetter enligt 25 § sagda lag jämförd med förordningen 14/7 1932 angående Finlands tillträde till den år 1928 i Rom reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk upphört att gälla innan sagda förordning trätt i kraft, men upphovsmannarätten till texten i operetterna ännu var bestående och en ersättning om 2 procent å forenämnda bruttoinkomster eller sålunda 165 543 mark borde anses skälig för utnyttjandet av texterna, för den skull och då bolaget icke anfört någon grund för sitt anspråk på en ersättning om 7 000 mark för vardera operetten förkastade RR med beaktande av att Almi redan erlagt till bolaget berörda ersättningsbelopp om 165 543 mark bolagets ifrågavarande ersättningsanspråk, men ålade Almi att med 15 000 mark ersätta bolaget dess nödvändiga kostnader i målet. Helsingfors HovR, under vars prövning Teaterförlag Arvid Englind A.B. och Alfons Almi drogo målet, d. 4/2 1955 lät i övrigt vid RR:ns utslag bero utom att, enär en ersättning om 4 procent på forenämnda bruttoinkomster eller sålunda inalles 331 086 mark vore skälig gottgörelse för framförandet av bemälda operetters text, Almi, med beaktande av i sagda syfte redan erlagda 165 543 mark, ålades att till bolaget utgiva resterande 165 543 mark jämte 5 procents ränta från stämningsdagen 18/9 1952 och det belopp varmed Almi förpliktats att ersätta bolaget dess for målet i RR havda kostnader höjdes till 30 000 mark. Parterna sökte ändring. HD d: enär musiken och texten till forenämnda operetter, ehuru de förbundits med varandra på ett sätt, som utåt var avsett att framstå som en enhet, dock var för sig utgjorde självständiga verk och det icke visats, att vare sig Ignacz Schnitzer eller Leo Stein och Victor Leon bidragit till skapandet av musiken, Schnitzer till Zigenarbaronen och de sistnämnda till Wienerblod på sådant sätt, att de gemensamt med Johann Strauss vore att anse som upphovsmän till musikverken, prövade HD rättvist på dessa och av HovR anförda grunder i övrigt fastställa det slut, vari HovR i sin dom i saken stannat, förutom att, emedan 3 procent på omförmälda bruttoinkomster måste anses vara skälig gottgörelse för framförandet av nämnda operetters text, den Teaterförlag Arvid Englind A.B. i sagda syfte tilldömda ersättningen nedsattes till 248 314 mark och Alfons Almi med beaktande av att han redan erlagt forenämnda 165 543 mark, förty ålades att till Teaterförlag Arvid Englind A.B. utgiva 82 771 mark jämte 5 procents ränta från 18/9 1952.